I oktober 2012 kunde en hel värld följa Felix Baumgartners hopp som slog Kittingers mer än 50 år gamla höjdrekord.  (Läs mer om Baumgartner och hans hopp.) Baumgartners rekord slogs 2014 av Alan Eustace från Google.

Joe Kittinger, hoppade 1960 från mer än 3 mils höjd från en heliumballong, som en del av USAs rymdprogam. Att komma så högt med en heliumballong, och sedan falla fritt, medan temperaturen varierar och luftens densitet och luftmotståndet hela tiden ökar inbjuder till samtal om många olika fysikområden.som 1960 hoppade mer än 3 mils höjd från en helium ballong, som en del av USAs rymdprogam.

Att komma så högt med en heliumballong, och sedan falla fritt, medan temperaturen varierar och luftens densitet och luftmotståndet hela tiden ökar inbjuder till samtal om många olika fysikområden.

Kittingers hopp 1960

Jag har många gånger använt Joe Kittingers hopp om som ett exempel, och börjar med att lägga på en bild med några rader från The Guardian Weekly (990613). 

Joe Kittinger looks like a cowboy but he's an airforce colonel and the first man in space. In 1960 he went up 20 miles in a helium balloon, a little silver bubble in the blackness. Half-way there his glove split, allowing deadly cold in. "I didn't tell my flight surgeon because I didn't want to worry him. I felt reasonably certain I could survive." At 103,000 ft he said a silent prayer - it had to be silent, there was no air - and jumped. "I fell face to earth for a little ways and I really had no sensation of falling because I had no visual reference. I turned over on my back about this time and I looked up and the balloon was racing into the heavens, just flying away. What it was was the balloon was standing still and I was the one that was falling." He fell at the speed of sound but made no sound. No air rippled his space suit. After four minutes, he reentered the atmosphere. He hit the desert and thought it looked like the garden of Eden. Someone patted his cheek.

Jag ber studenterna läsa, fundera över vilka frågor som väcks och diskutera med sina grannar vad de vill veta mer om. Det brukar leda till många intressanta och relevanta frågor som man som lärare kan komma tillbaka till under flera lektioner.

Läs mer:

Ann-Marie Pendrill, 20 mars 2012